AddThis Sharing ButtonShare till FacebookFacebookFacebookShare till TwittertwittertwitterShare till PinterestPinterestPinterestShare till MoreadDthismore10

Hypertrofisk kardiomyopati är en form av förvärvad sjukdom i hjärtmuskeln sett många vanligtvis hos katter, och mindre vanligtvis hos hundar. Även om det kan finnas miljö, näringsmässiga och medicinska orsaker till vissa former av kardiomyopati, är den vanligaste orsaken till både hundar och katter genetisk ursprung. Vissa katter med hypertyreos kan också ibland utveckla kardiomyopati, som vanligtvis kommer att lösa när den överaktiva sköldkörteln har tagits upp.

Symtom på hypertrofisk kardiomyopati kan variera och kan inkludera plötslig utmanande andning på grund av hjärtsvikt, liksom icke -specifika symtom på förlust av aptit, kräkningar och förändringar i beteende. I vissa fall kan blodproppar bildas och resultera i plötslig förlamning av många vanligtvis bakbenen. Vissa klienter med kardiomyopati kan utveckla onormala hjärtrytmer, vilket kan predisponera vissa djur till en risk för plötslig död utan några symtom som förekommer i förväg.

Även om det i vissa fall är möjligt att diagnostisera kardiomyopati genom en kombination av fysisk undersökning, röntgenstrålar och en EKG, behövs vanligtvis en hjärt-ultraljud för att arkivera svårighetsgraden och formen av kardiomyopati närvarande. Detta ekokardiogram är många värdefulla när det gäller att definiera långsiktiga behandlingsplaner, liksom att låta oss identifiera utvecklingen och prognosen för hjärtsjukdom.

Behandling av hypertrofisk kardiomyopati involverar vanligtvis läkemedel som lasix eller furosemid för att minska vätskesuppbyggnaden, liksom andra mediciner som enalapril för att hjälpa till att utvidga blodkärlen och underlätta arbetsbelastningen på hjärtat. Ibland används lågdos-aspirin för att minska möjligheten att framtida blodproppar utvecklas. Många klienter med hypertrofisk kardiomyopati kommer att behöva periodisk övervakning av veterinären genom röntgenstrålar och/eller ekokardiogram. Prognos kommer att variera med tidigare diagnos och behandling med en bättre långvarig prognos än de djur som presenterar med förlamning av bakben eller hjärtsvikt.